klockan är nu tio i elva på kvällen. Och jag är näst intill gråtfärdig. Visst, jag vaknade på ett fantastiskt humör och solen sken men just nu känns det som att simma i sockervadd. Jag vill inte det här. Jag vill vara ett stöd och jag vill visa hur mycket jag älskar och litar på dig men fan. klart det känns osäkert. Jag är livrädd. Jag förstår att det är svårt för dig med. Att bara dra och göra någonting helt nytt i en helt ny stad och inte veta hur saker kommer reda ut sig.
Men jag då? Jag har vant mig vid ett liv här, med dig, och nu helt plötsligt finner mig i en situation där jag inte längre är speciellt trygg. Ibland hamnar vi i svackor som inte känns lätta att lösa någonstans, inte ens när vi ändå vaknar upp med varandra varje dag. Hur sjutton ska det funka när vi är i två olika städer med fyra timmars avstånd?
Jag är en osäker tjej som älskar dig mer än vad som är vettigt eller nyttigt, mitt liv känns bättre med dig vid min sida, mitt hjärta slår lugnare när du håller mig i handen. Du är min trygghet, min varma filt under kalla vinternätter och min motivation till vardagslivet. Min oxygen. JAG ÄLSKAR DIG. Det är inte meningen att vara dum i huvudet och tjatig och jobbig. Det är inte meningen att göra allting så mycket svårare med att jag också har ångest inför allt detta, inte bara du. Det är heller inte meningen att vara tjejig och paranoid med att du kommer vara ifrån mig i ett år, med endast varannan helg, om ens det, att ge mig. Jag har sår i sidan av munnen, på insidan av kinderna, av alla gånger jag biter mig för att hålla in alla blöta frustrationstårar.
Kommer du ihåg, Kommer du ihåg när vi låg i sängen och tittade på varandra och sa att det alltid skulle vara du och jag? Jag menade det. Men jag oroar mig ändå, och hetsar upp mig. Just för att jag vill dela mitt liv med dig, och att inte få vakna upp brevid dig varje dag gör ont, i hela kroppen.
Så, förlåt.
Jag tycker om dig, för mycket. Det är så det är. Så älska mig med, tyck om mig med, även om jag inte alltid förtjänar det.
Ge fan inte upp!! och ge typ allt som går och ge på och få de och funka! Jag närmar mig för varje dag samma situation som dig, så jag fattar hur sjukt jävla pissigt de känns och hur jobbigt de är. Men ni får inte ge upp, ni kommer klara det.
SvaraRadera