2010-11-10

Snön, Den vita mördaren

Jadå. Visst. Jag älskar snö. Det vet ju precis alla som känner mig. Jag är den enda på jorden som ler med hela ansiktet när snön faller och mest av allt vill ut och mysa i den vita olyckan. Men idag. Idag. Fan heller att jag varit så less på någonting så fort. Vi har haft snö en enda jävla dag och allting bara rasade helt åt helvete. Först fick vi strömavbrott i drygt elva timmar. Det var svinkallt i hela huset uppe i Östhammar där jag är nu, och på det kunde man inte få ut bilen över huvudtaget. Så skotta skotta skotta var det vi gjorde. Fastän man skottade som fan, svor som en sjöman och höll huvudet högt.. ramlade man och skadade knät, grät rakt ut i frustration över att saker alltid ska gå fel och att man bara fick 4 timmars sömn för att man var TVUNGEN att kolla på Deadliest Catch, eftersom kaptenen på en utav båtarna dog. SUCK
Nu är i allafall elen igång, äntligen, och man kan sitta klistrad framför ett utav elementen i huset och hoppas få så pass mycket värme i händerna och resten av kroppen att man inte dör av hjärtstillestånd.

Men jag måste erkänna att det var ganska mysigt att sitta uppe med mamma och Göran halv sju på morgonen i mörkret och dricka Oboy som var uppvärmd på stormkök.
En gnutta av denna sköna landetkänsla och det kändes faktiskt helt okej. Den varma Oboyen och alla stearinljus och sällskapet av mamma och pappa. Helt okej. faktiskt.
Nu ska man väl se till att det blir kallt i kylskåpet så man kan ställa in alla grejor igen från snön på altanen och dessutom kanske stoppa i sig en macka eller två. Eftersom jag brukar vakna ganska sent höll magen inte riktigt med mig vid 7 på morgonen så frukost var ju inte aktuellt. Nu dock börjar kroppen känna efter och hungern släntra förbi.
MACKA-TIME.

see you latoers